Johannas Ego.....

Det slog mig just nu på morgonen att mina barn börjar bli så stora...för stora!!!
Stopp stopp stopp..

Jag längtar inte alls till den där tiden när barnen börjar bli stora och klara sig själva, jag älskar ju ha ungar i huset och tycker inte alls det är jobbigt..
Jooo ibland, man är ju bara människa..klart orken tryter ibland det fattar ni väl..men det är så härligt att ha dessa eneriknippen omkring sig.
Mannen och jag har vår egotid tillsammans, själva..bara han å jag, helgen som just va tillbringade vi ju själva hela hela helgen.
Det är dock ovanligt, men om vi är sugna på att få en egostund är det inga problem att få det heller.
Min snälla fina mamma finns tillhands och barnen börjar som sagt bli stora..
6, 10, 13, 16 år
storebror passar lillebror om det behövs..

för jag har väl sagt mer än en gång att jag har världens bästa ungar??

jag vet att det osar skryt, men jag tycker det är helt lagligt att skryta med sina barn..
JAG ÄR STOLT ÖVER DOM!!!

Så nu undrar jag lite såhär på morronkulan, hur jäkla gammal är jag nu egentligen..börjar det bli tantvarning på mig??

Säg till mig då snälla, för jag vägrar bli tant!!

Igår när älsklingen och jag va på Ikea och mös lite i restaurangen och pratade om allt mellan himmel å jord..så kände jag plötsligt att nån glodde på mig..

Mycket riktigt, en liten bebbekille på runt 6-7 månader skulle jag tro, han stirrade på oss hela tiden och jaaaa de samtalet kom av sig..
Han va sååååå söt den lille gossen....

Sånt får mitt NEJ till fler barn att svikta..
Det hade varit bättre att han gallskrek, så kanske jag känt att jag verkligen tagit rätt beslut med att säga NEJ till fler barn.

Kanske kanske kanske
skulle jag kunna tänka mig en till, men det är verkligen absolut bara kanske ännu..

det kanske förblir ett NEJ

Jag som alltid varit så jävla säker på att jag va klar med barnafödande, amning och blöjbyten....
Nu är jag bara nästan säker..

Det tål att tänkas på mer än en gång
Ludde killen är ju ett speciellt barn med särskilda behov, han kräver en hel del, tänk om vi får en Ludde nr 2..orkar man det??
Troligtvis eftersom jag har en fantastisk man...men sen nästa då??
Det värsta av allt:
Har jag verkligen lust att spy å må illa i hur jävla många veckor som helst??

att känna som vinterkräksjukan har flyttat in i min kropp för all framtid...
det tål verkligen att tänkas på...huuuuuuu jag som HATAR att spy!!

Jaa ni hör själva, jag är verkligen inte säker..vi får se de närmsta åren..än sålänge har jag väl några år kvar att bestämma mig..jag är fortfarande bara 34 och tantvarningen kan väl vänta lite till??

Jag vägrar bli tant, har jag sagt det??

Är jag störd eller??
Jaa troligtvis

Härligt=)