Otto har ordet!
Nu är det kalkat...
matte har fått fullständigt psykbryt på mig:(
stolarna bara flög över köksgolvet i jakten på mig, hon gapade som en dåre..
jakten fortsatte in i soffan, där jag la mig sådär lite diskret som bara jag kan.
Tyckte själv att jag såg ganska söt ut, men hon höll inte med!
så jag ändrade taktik och morrade och högg i luften åt henne, det va inte heller bra gjort tydligen....
asså va är problemet, varför är hon så känslig??
det enda jag gjort va att bita Ludde i tummen, va det så farligt då??
Tydligen.. för Ludde skrek ju som en besatt..ååååå tönt vilken klen unge!
jag trodde ju att hans tumme va en brödkant så jag bara gjorde ett litet skutt och tog tag i tummen, hur farligt låter det??
Inte alls tycker ju jag, men min matte var av en helt annan åsikt, hon tyckte det skulle vara skottpengar på en sån som mig!!!
typiskt där rök det kvällsgodiset jag hade sett fram emot:(
osis riktig osis
lite blod från hans tumme kom det visst men han har ju stelkrampsskydd och jag är rätt renlig i munnen...begriper inte varför hon kunde bli så grinig..
vansinnig snarare...
livet suger, men jag får iallafall ligga i soffan fast hon är "besviken" på mig som hon kallar det!!
pissed off kallar jag det..
gnällig kärring är vad hon är........................
livet som hund är tufft, jag lovar..det fattar ni väl själva eftersom man inte ens får sno ett ynka brödkant som visserligen visade sig va en tumme..men ändå!
stackars mig
// Otto
